|
I kvarteret Gjutaren finns några av de
gamla industribyggnaderna från Karlstads
Mekaniska Werkstad (KMW) kvar, men idag med nytt
innehåll. När KMW grundades 1860 av
fabrikören Gustaf Adolf Andersson var Karlstad
en liten stad med ca 4 500 innevånare. Verksamheten
bestod från början av en repslagarbana
och en mindre smedja med gjuteri där man
tillverkade husgeråd som kokkärl och
stekpannor och kaminer, spisar, takfönster,
trädgårdssoffor och liknande gjutgods.
Den förödande branden 1865 som ödelade
större delen av Karlstad, innebar ett uppsving
för KMW:s verksamhet. Företaget fick
omgående det prestigefyllda uppdraget att
tillverka nya klockor till Domkyrkan som hade
förstörts vid branden. 1866 levererades
den 1.075 kg tunga mellanklockan och senare samma
år gjöts storklockan som vägde
3.500 kg. Den minsta klockan som endast vägde
525 kg levererades 1867.
Tack vare jänvägens utbyggnad runt om
i Sverige ökade efterfrågan på
järnvägsvagnar, semaforer, ångmaskiner
och ångpannor. KMW fyllde sina orderböcker
och kunde expanderadera. År 1875 hade verkstaden
142 anställda och var därmed en betydande
arbetsplats i staden. Industrialiseringens behov
innebar att KMW nu också började tillverka
lokomobiler, turbiner, pumpar, verktygsmaskiner,
såg- och kvarnverk och på 1880-talet
också sliperimaskiner.
På 1880-talet utvecklades
sulfitmetoden inom papperstillverkningen och KMW
började producera utrustning för massaindustrin,
bl a till närbelägna Billeruds Sulfitfabrik.
Den första pappersmaskinen levererades 1891
till Mäntää pappersbruk i Finland.
I mitten av 1890-talet började man bygga
de s.k. Yankee-pappersmaskinerna som skulle komma
att göra KMW till en av världens ledande
inom branchen.
Verkstäderna byggdes succesivt ut och år
1900 var antalet arbetare över 300 och produktionen
innefattade även ångbåtarna ”Selma
Lagerlöf” och ”Gösta Berling”
som kom att trafikera Fryken. 1902 specialicerade
KMW sig enbart på maskiner för trämasse-
och pappersindustrin och 1916-1917 utvidgades
verkstaden med laboratorium för utveckling
av nya maskintyper. Fram till första världskriget
blomstrade verksamheten och man exporterade förutom
till Norge och Finland även till England,
Japan, Ryssland, Korea, Indien och Frankrike.
I mellankrigstiden utökades exporten med
en rad kompletta soda-sulfitfabriker och pappersbruk
till bl a Frankrike, Grekland, Tjeckoslovakien
och USA. Fram till 1933 hade KMW levererat 124
pappersmaskiner, 119 cellulosatorkmasiner, 50
Kamyrupptagningsmaskiner, 519 cellulosakokare
och ett 50-tal fabriksanläggningar för
träsliperi- cellulosa- och pappersindustrin
i 15 länder.
I slutet av 1940-talet gick rykten om att KMW
skulle flytta från Karlstad. Runt kvarteret
Gjutaren hade stadsdelen Herrhagen vuxit fram
till stor del tack vare de många arbetstillfällen
som verkstaden skapat. Verkstadsområdet
var urvuxet och större ytor behövdes
för expansion. Karlstads kommun erbjöd
KMW mark sydöst om Lamberget där nya
lokaler och ett nytt gjuteri togs i bruk 1949.
Antalet anställda uppgick då till 850
arbetare och 350 tjänstemän. De gamla
lokalerna i kvarteret Gjutaren fortsatte dock
att användas som kontor och lager. På
1970-talet köpte kommunen fastigheten och
KMW hyrde kontorslokalerna fram till 1985 då
Föreningen Karlstad Lever övertog byggnaden
utefter Verkstadsgatan för att lösa
lokalfrågan för en rad av stadens kulturföreningar.
I dag har kvarteret delats upp i fyra olika fastigheter.
I norra delen finns en verkstadsbyggnad som används
av Cityverkstaden (fordonsverkstad) och alldeles
intill den nyuppförda Sporthallen Gjutaren.
Utefter Verkstadsgatan finns föreningshuset
Gjuteriet och i kvarterets sydvästra del
finns Nöjesfabriken med restaurang, bowling,
inomhus Go-Kart och nattklubb.
|
